Vardagens små skrik av desperation

Det verkar som att produktiviteten stannat av här lite grann, här i Folkets distributionskanal, den fria journalistikens sista utpost, samtidsrealismens levrande blodådra... Helt enkelt Fittkartellen, rikets minst väldoftande blogg.
Sådant kan vi ju givetvis inte se positivt på, produktionen kan inte sakta ner, kapitalismen och dess krav väntar inte på någon.
Jag har en hög tarvliga ursäkter för frånvaron av inlägg på det här stället att komma med, men det känns som om det skulle underminera den kängmässiga imagen vi byggt upp här. Fittkartellen är någonting vi byggt med våra såriga händer, smuggelvodka och missnöjet - samtidens främsta murbruk såhär i bloggvärlden.

Jag har under den senaste tiden utan given anledning läst en helvetes massa politikbloggar. Förutom ett smärtande bröst och ett ganska påtagligt illamående har jag funnit att ingenting fungerar. Jag släpade min 18-åriga näsa genom scrollmeter efter scrollmeter av kommunistpropaganda på en blogg som var så röd att den nästan övergick i blodnyanserad brun. För att undvika att utveckla en påträngande fetish för hammare och skäror tänkte jag väga upp det hela genom att leta rätt på några riktigt grisiga högertomtar. Så efter att ha läst lika mycket plågande ark av profitens korståg, nationalromantik och även här hat mot lite av varje, kände jag att poängen var klargjord.

Politik är för idioter, ingenting fungerar och alla försök att systematisera en sådan kollektiv idiot som Människan är dödfödda redan från början. Den enda sorts politik som jag anser kan tillämpas i vår bistra samtid skulle vara den variant vi kör här på FK - en trögflytande gryta av misantropi, kväljningsretorik och skitförbannadhet. Det fungerar. I alla fall slår det rätt bra, på samma sätt som alla andra populistiska fågelbon som får fäste i vårt ledbrutna land.
Fittkartellen överväger att ställa upp i samtliga val och sprida den här reumatiska dyngan på en högre nivå. Vi kanske skulle platsa bland alla kostymnazister och domedagsprofeter som vi låter skuldsätta oss från sina fåtöljer. Vi har åtminstone lika missgynnsamma intentioner.

Sympatier och feedback tas tacksamt emot i kommentarfältet!


MP

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0