Utsikter
Världen skenar allt snabbare som en panikslagen lämmel, med sikte på Avgrundens kant.
När jag sitter här och vältrar mig i materiellt överflöd jag inte förtjänar kan jag inte frånkomma tanken på hur jävla vidrig världen egentligen är. Människan har verkligen samma moraliska drivkraft som en skadskjuten grävling, och utan Storebrors överbeskydd skulle strukturen på vår civilisation underträffa den genomsnittliga blåmusselkolonin.
Även jag, som mer eller mindre självmant fått äran att författa bloggfans tredje inlägg, är illa försatt i den nålprydda sits vi populärt kalla för Gymnasieskolan. Jag, och den lika lidande Mansgrisen, sitter fastkedjade mot marken i samma kissluktande bur, som förslavar och drogar ner våra potentiellt fria sinnen. Här finns inget utrymme för konstnärlig frihet. Här finns inget rum för våra lungor att expandera. Med svärtat sinne och mycket tunga andetag tvingas vi slå vår ungdoms vingslag genom ödelagda korridorer. Missförstå mig inte; korridorerna är fulla av människor i vår ålder, men ändå är de öde landskap. Jag talar om en filosofisk ödeläggelse, en frihetens snara, stryptråden för den kreativa ådran.
Allt är givetvis Storebrors verk. Den stora maskinen, det stora systemet, med kugghjul av rostfritt stål och ekrar i prima homogen Ångest, är den maskin som skall skörda själar. För Storebrors räkning läggs liken på hög, dess väg är kantrad av förruttnat kött och kaskader av kroppsvätskor, medan en utvald skara sitter på höga piedestaler med putsade stövlar och en cigarr i varje kroppsöppning, för att de kan och har råd.
Nej fy fan för allting som går att stava till. Kanske ska orka lägga energi på ett strukturerat inlägg vid nästa tillfälle, men tillsvidare kan ni väl alla se till att hålla ögonlocken stängda, öronen avklippta och käften igensydd - enda sättet att klara sig med endast lindriga skador.
Have a fat one
/MadrassPiraten
När jag sitter här och vältrar mig i materiellt överflöd jag inte förtjänar kan jag inte frånkomma tanken på hur jävla vidrig världen egentligen är. Människan har verkligen samma moraliska drivkraft som en skadskjuten grävling, och utan Storebrors överbeskydd skulle strukturen på vår civilisation underträffa den genomsnittliga blåmusselkolonin.
Även jag, som mer eller mindre självmant fått äran att författa bloggfans tredje inlägg, är illa försatt i den nålprydda sits vi populärt kalla för Gymnasieskolan. Jag, och den lika lidande Mansgrisen, sitter fastkedjade mot marken i samma kissluktande bur, som förslavar och drogar ner våra potentiellt fria sinnen. Här finns inget utrymme för konstnärlig frihet. Här finns inget rum för våra lungor att expandera. Med svärtat sinne och mycket tunga andetag tvingas vi slå vår ungdoms vingslag genom ödelagda korridorer. Missförstå mig inte; korridorerna är fulla av människor i vår ålder, men ändå är de öde landskap. Jag talar om en filosofisk ödeläggelse, en frihetens snara, stryptråden för den kreativa ådran.
Allt är givetvis Storebrors verk. Den stora maskinen, det stora systemet, med kugghjul av rostfritt stål och ekrar i prima homogen Ångest, är den maskin som skall skörda själar. För Storebrors räkning läggs liken på hög, dess väg är kantrad av förruttnat kött och kaskader av kroppsvätskor, medan en utvald skara sitter på höga piedestaler med putsade stövlar och en cigarr i varje kroppsöppning, för att de kan och har råd.
Nej fy fan för allting som går att stava till. Kanske ska orka lägga energi på ett strukturerat inlägg vid nästa tillfälle, men tillsvidare kan ni väl alla se till att hålla ögonlocken stängda, öronen avklippta och käften igensydd - enda sättet att klara sig med endast lindriga skador.
Have a fat one
/MadrassPiraten
Kommentarer
Trackback
