Öppet brev till den höga ryttaren
Godmorgon skitvärld, Piraten bakom rodret på hat-skutan såhär i ottan.
Jag vet inte ens vad jag gör uppe. Helgdagar är sådana där värdelösa skitdagar av synnerligen komplex natur. Låt mig förklara: Till att börja med är man ju ledig, alltså temporärt befriad från den gjutjärnsdoftande obligation vi populärt kallar Skolgång. Man behöver inte passa någon tid eller vara på någon speciell plats en lördag som denna, vilket såklart är ett steg i rätt riktning. Men, detta för med sig att dagen utan eget initiativ helt saknar syfte och blir därmed ännu ett varv runt jordaxeln utan att ett skit som spelar roll har uträttats. Såvida man inte själv tar tag i problemet såklart, men vad fan spelar det för roll? Inte så att någonting vi gör spelar roll, världsaltet vill ju inte veta av oss och tiden har sin gång oavsett vad en tjurskalle som jag själv kan tänkas hitta på för jävelskap.
Nåväl, såhär i gråzonen mellan frukost och lunch hade jag tänkt att klämma fram lite lösryckt hets mot en grupp jag djupt föraktar här i samhället: de populistiska gigantbloggarna.
Storbloggarna är viderliga maskinister av en populism som enklast uttryckt luktar bajs. Här talar vi om gemene man eller kvinna utan särskilda personliga kvalitéer, som startat en blogg och på grund av ihärdigt slit, kontinuerlig hype och tvångsmässig onani fått den att bli stor. Det värsta är att det inte står någonting intressant, aldrig, aldrig någonsin. Det fina är dock att den genomsnittlige bloggläsaren är en idiot som inte klarar av att läsa meningar som innehåller kommatecken eller ord som är längre än 7 bokstäver. Än mindre metaforer, seugma, ironi eller sarkasm, och de saknar helt förmågan att kritiskt tolka vad de läser. Denna typ av cyber-drone i kombination med lättläst dynga om mat och kläder skrivet av en komplett främling bildar en maskin som genererar fett med cash i den ena av de två parternas plånböcker.
Vad jag efterlyser är kvalitativ, inte kvantitativ, läsning och bloggande på internet. Faktum är att jag är beredd att påstå att denna text aldrig kommer nå ut till den typ av läsare jag ovan beskrivit, helt enkelt för att jag använt fler ord än de själva gör per dag, varav de kan stava till ungefär hälften. Det är ungefär som barnlåset på Lacknafta-korken, nivån av intelligens är vad som avgör om man får tillgång till innehållet eller inte.
På tal om Lacknafta är jag jävligt törstig, ska försöka resa mig ur den här soffan snart och ta tag i det. Antingen det, eller så väntar jag bara in uttorkningen och sedermera döden. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
Tillsvidare,
MP
Jag vet inte ens vad jag gör uppe. Helgdagar är sådana där värdelösa skitdagar av synnerligen komplex natur. Låt mig förklara: Till att börja med är man ju ledig, alltså temporärt befriad från den gjutjärnsdoftande obligation vi populärt kallar Skolgång. Man behöver inte passa någon tid eller vara på någon speciell plats en lördag som denna, vilket såklart är ett steg i rätt riktning. Men, detta för med sig att dagen utan eget initiativ helt saknar syfte och blir därmed ännu ett varv runt jordaxeln utan att ett skit som spelar roll har uträttats. Såvida man inte själv tar tag i problemet såklart, men vad fan spelar det för roll? Inte så att någonting vi gör spelar roll, världsaltet vill ju inte veta av oss och tiden har sin gång oavsett vad en tjurskalle som jag själv kan tänkas hitta på för jävelskap.
Nåväl, såhär i gråzonen mellan frukost och lunch hade jag tänkt att klämma fram lite lösryckt hets mot en grupp jag djupt föraktar här i samhället: de populistiska gigantbloggarna.
Storbloggarna är viderliga maskinister av en populism som enklast uttryckt luktar bajs. Här talar vi om gemene man eller kvinna utan särskilda personliga kvalitéer, som startat en blogg och på grund av ihärdigt slit, kontinuerlig hype och tvångsmässig onani fått den att bli stor. Det värsta är att det inte står någonting intressant, aldrig, aldrig någonsin. Det fina är dock att den genomsnittlige bloggläsaren är en idiot som inte klarar av att läsa meningar som innehåller kommatecken eller ord som är längre än 7 bokstäver. Än mindre metaforer, seugma, ironi eller sarkasm, och de saknar helt förmågan att kritiskt tolka vad de läser. Denna typ av cyber-drone i kombination med lättläst dynga om mat och kläder skrivet av en komplett främling bildar en maskin som genererar fett med cash i den ena av de två parternas plånböcker.
Vad jag efterlyser är kvalitativ, inte kvantitativ, läsning och bloggande på internet. Faktum är att jag är beredd att påstå att denna text aldrig kommer nå ut till den typ av läsare jag ovan beskrivit, helt enkelt för att jag använt fler ord än de själva gör per dag, varav de kan stava till ungefär hälften. Det är ungefär som barnlåset på Lacknafta-korken, nivån av intelligens är vad som avgör om man får tillgång till innehållet eller inte.
På tal om Lacknafta är jag jävligt törstig, ska försöka resa mig ur den här soffan snart och ta tag i det. Antingen det, eller så väntar jag bara in uttorkningen och sedermera döden. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
Tillsvidare,
MP
Kommentarer
Postat av: Mansgrisen
Håller med fullständigt och är både oerhört nöjd och stolt över sin bloggkompanjon, dennes förmåga vad gäller det svenska språket är enastående :)
Postat av: matilda
=)
Postat av: Elvira Eriksson
Ha en bra lördagskväll!:)
Postat av: Marcus Å
Då är jag med! Men ni hoppar väl inte på andra personer som inte är offentliga? :O
Trackback
