En dag i trötthetens tecken

Ytterligare en dag har spenderats med att lida av återkommande ångestattacker på pinans högborg - Bergska Skolan. För att göra vår ungdomars vistelse så trevlig som möjligt så kombineras tidiga morgonar, ointressanta ämnen med en skolmat som närmast skulle liknas vid en uppspydd hårboll från allehanda katt marinerad i gyttja. Potatisbullar bjöds det på idag. Vem fan kom på att stekt potatismos vore gott? Vem fan tror att skolbarn tycker enbart stekt potatismos är en fullständig måltid? Allt jävla tjat om kostcirkeln är inte särskilt befogat då vi elever får tomma kolhydrater intryckta i käften efter att skolans mattanter bänt upp våra käftar med kofot. Det finns självklart alternativ, barkbröd med diverse smält smör att doppa detta härliga kulinariska underverk i. Nä fy fan.

Något som gör mig på bättre humör är dessa kulturberikare som kommer hit från diverse länder runt mellanöstern och bestämmer sig för att vi svenskar äter för lite pizza. Dessa gör ofta min dag någon gång i veckan, i alla fall då det inte är hår i maten jag beställt för mina surt förvärvade pengar. Att dessa sedan tar ut ett hutlöst överpris gör mig lite förbannad och känner mig nästan överkörd. Mina svenska rättigheter ska innebära att jag betalar det pris jag tycker själv är rimligt, i detta fall ungefär 40 kronor.

Annars så gör sig körkortshetsen påmind även en dag som denna. Som ungdom runt 18 år så handlar allt och inget om körkortet. Har man inget körkort får man ingen fitta och får man ingen fitta är man homosexuell eller misslyckad. Är man homosexuell är man glad ändå, är man misslyckad så vill man dö. Jag har inte körkort.

Yours truly, Mansgrisen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0