Fittkartellen

Varför hata? Varför älska? Vafan vet jag. Då kärlek förefaller mig ytterst ointressant och även oåtkomligt då de flesta individer jag möter är totalt icke-älskvärda så väljer jag att ta till mig det första. Att hata har alltid funnits mig nära till hands och gör det lätt för en ung tonårsman att möta dagen. Hat är för mig upplagt i lager. Först har vi det nedre lagret, likgiltighet, grundpelaren vilken hela min existens vilar på. Sedan har vi det konkreta och enkla ogillandet och föraktet som till sist toppas av ren avsky. För tillfället så baseras det mesta av mitt hat mot detta fängelse av lögner som kallas för gymnasieskolan. Det började med likgiltighet, jag brydde mig inte om vare sig klasskamrater eller något värdsligt så som kunskap. Sedan kom ogillandet, speciellt mot dessa binnikemaskar som stulit min tid i ett flertal år för att inte ge något tillbaka, och nu så har det utvecklats till en avsky som håller mig borta från hela grejen. En ensam asfaltsblommas kamp mot staten.

En asfaltsblomma vilken har funnit en partner. Min relation till MadrassPiraten kan knappast anses som kärlek, utan snarare en slags respekt för denne och dennes verk. En ovan bloggare mötte en van poet i vad som kan anses vara en fusion av talang. Mew i den första Pokemón-filmen hade alltså fel, ensam är inte stark.

Sötsliskiga hälsningar från Mansgrisen